DAGENS! OCH VAD JAG GÖR!
Jau... TJA! Nu är det ett inlägg nu på en gång genast efter det andra! Jag är snabb vettu! Wiiiiiiieee... Men sitter och är skit sur på en kille nu... Och så är det någon på kamrat som tycker jag bör bli modell... Ey... Julia har nåra konstiga bilder på mig, då hon lekte fotograf och jag lekte modell.. Så går det till! Det vissteru inte va?! hähä..
Nu blire dagens! :D
Låt:
Bild:
Dikt:
Nu blire dagens! :D
Låt:
Bild:
Dikt:
Det vackraste...
När jag först kom fram var jag så glad över att komma
ut från det låsta helvete.
Jag njöt av den friska luften.
Utanför mitt hus var det snö som var en stor öken.
Det var det vackraste jag sett på evigheter.
Att se dessa underbara tusentals kristaller flyga förbi
mig och mina andetag.
Jag visste inte, om jag var vaken eller om det var en dröm.
Jag är fortfarande den jag var.
Detta var långt från över.
Jag flydde bort mot dessa platser jag förut aldrig hade varit i.
Jag var där jag hörde hemma....
Utan deras tjat och dessa hemska ord som knäcker alla
ben i min kropp, och skär upp mitt hjärta.
Men tillslut så försvann allt...
Jag kom närmare och närmare allt.
Jag kom närmare den jag trodde var min fiende.
Jag hade svurit att ge dom fingret när jag äntligen skulle bli
fri från dessa kedjor, som höll fast mig så hårt.
Men jag blev fri från dom... Fri från allt...
Jag betraktade det tomma rummet och tänkte över tiden...
När man nu stigit ut ur huset...
Så kommer man bara ihåg det underbara som hände där inne...
Och på andra sidan muren...
Skriven av: Mig, Emelie Källberg
TRUE STORY ❤
När jag först kom fram var jag så glad över att komma
ut från det låsta helvete.
Jag njöt av den friska luften.
Utanför mitt hus var det snö som var en stor öken.
Det var det vackraste jag sett på evigheter.
Att se dessa underbara tusentals kristaller flyga förbi
mig och mina andetag.
Jag visste inte, om jag var vaken eller om det var en dröm.
Jag är fortfarande den jag var.
Detta var långt från över.
Jag flydde bort mot dessa platser jag förut aldrig hade varit i.
Jag var där jag hörde hemma....
Utan deras tjat och dessa hemska ord som knäcker alla
ben i min kropp, och skär upp mitt hjärta.
Men tillslut så försvann allt...
Jag kom närmare och närmare allt.
Jag kom närmare den jag trodde var min fiende.
Jag hade svurit att ge dom fingret när jag äntligen skulle bli
fri från dessa kedjor, som höll fast mig så hårt.
Men jag blev fri från dom... Fri från allt...
Jag betraktade det tomma rummet och tänkte över tiden...
När man nu stigit ut ur huset...
Så kommer man bara ihåg det underbara som hände där inne...
Och på andra sidan muren...
Skriven av: Mig, Emelie Källberg
TRUE STORY ❤
Kommentarer
Trackback
